Den med alkisen

En vacker torsdagseftermiddag söp den gamle Herbert ihjäl sig. Stämningen bland A-lagarna på parkbänken var något förtryckt men Herbert själv mådde bra. Äntligen skulle han kunna börja på en ny kula i himmelriket. Det dröjde inte länge förrän han bankade på Sankte Pers stora port!
– HALLÅ! SANKTE PER! HALLÅ!
Sankte Per öppnade långsamt porten.
– HALLÅ SANKTE PER! SLÄPP IN MIG!
Sankte Per stirrade på Herbert och sade:
– Sakta i backarna! Varför skulle jag släppa in dig?
Den tidigare så glade Herbert stannade upp. Sankte Per fortsatte:
– Varför skulle jag släppa in dig? Har du hjälp någon medmänniska någon gång?
Herbert började fundera och fundera. Efter ett tag stammade han fram:
– En gång… öööh… En gång skänkte jag en…. en krona till frälsningsarmén.
– Det var inte mycket att komma med! Inget mer!
– Ööööh…. Jo! Jag skänkte en krona till dom där barnen i… i Brasilien… som det är så synd om…
– Hmmmmm…
– Också… också… Jag har ju också skänkt en krona till…. ööööh…. till frälsningsarmén en gång till!
Sankte Per skakade på huvudet:
– Tyvärr! Jag kan inte släppa in dig här!
– Jamen vad säger farbror Gud då? Kan du inte fråga farbror Gud?
Sankte Per suckade:
– Ja okey då! Om du tjatar så…
Sankte Per stängde dörren och gick iväg till Gud. Herbert väntade nervöst utanför. Då Sankte Per kom tillbaka frågade Herbert kvickt:
– Vad sa han? Vad sa han?
– Ge honom tre kronor och be honom fara åt helvete!

Den med vadet

En kille satt i baren och tog en drink. Det hade inte undgått honom att bartendern var en mycket sexig ung dam. Hon kom över till honom för att prata bort en stund. Plötsligt sa han:

– Du ! Jag ska gå på toaletten ! Jag slår vad om att jag kan hålla ett öga på drinken medan jag är borta. Sedan lade han en hundralapp på bardisken. Hon visste ju att toaletten låg utanför runt hörnet, så hon gick med på vadet. Då tog han ut sitt emaljöga och lade bredvid glaset och gick sen på toaletten.

– Enormt lustigt ! sa hon när han kommit tillbaka.

– Inte nog med det ! sa han. Jag slår vad en hundralapp att jag kan bita mig i mitt eget öra. Det lät otroligt, så hon lade etthundra kronor på bardisken. Då tog han ut sina löständer och tryckte dem över sitt ena öra.

– En grej till ! sa han. Nu har du möjlighet att vinna tillbaka dom två hundringar som du har förlorat. Jag slår vad om att jag kan älska med dig så varsamt att du inte känner någonting. Det lät praktiskt taget omöjligt, tyckte hon, så hon ledde in honom i personalutrymmet bakom baren. Hon drog upp kjolen… Efter en stund skrattade hon till och sa:

– Ha ha ha, jag känner dig ju!

Då svarade han:

– Ja, sånt är livet ! Ibland vinner man, ibland förlorar man.